Idisslare kan tack vare sina våmmikrober utnyttja fiberrikt material som är helt eller delvis otillgängligt för enkelmagade djur, inklusive människor. Samtidigt är idisslarna beroende av fiber för att våmfunktionen ska upprätthållas, även om de i övrigt skulle kunna täcka sitt energibehov på annat sätt. Skogsråvaror kan vid episoder med grovfoderbrist fungera som en ren strukturkomponent i foderstaten med begränsat fodervärde i övrigt. Det är dock en resurs som har potential, att efter uppgradering, på riktigt bidra till idisslarnas energiförsörjning. Under Andra världskrigets produktion av "trähavre" gjordes det industriellt, men det finns också metoder som skulle kunna användas direkt på gårdar med samma utrustning som används för att blanda foder och hantera spannmål.

I det FORMAS-finansierade projektet Överbrygga grovfoderbrist med skogsbiprodukter studeras både metoder som kan användas direkt och nya processer från bioenergi- och livsmedelsindustri, som på sikt skulle kunna vara användbara som energisnåla alternativ.